10 dagar kvar.

EJ FITNESSRELATERAT, OJ OJ SE UPP!
 
Ni förstår förhoppningsvis varför, och om ni inte gör det, så ska jag dra den långa, men ack så viktiga historien.
 
Jag har 10 dagar kvar (enligt det datumet som barnmorskan gav mig för ca 20 veckor sedan), innan jag ska bli morsa! Mamma. Förälder. Päron. Jag och mannen i mitt liv, som jag älskar till döds, ska få någonting som vi kan kalla vårat barn. Det är verkligen så stort att ja, det är lite svårt att sätta ord på det. Jag var inte helt efterbliven på sexualundervisningen, och jag vet hur det går till. Men trots det, är det fortfarande svårt att fatta att snart så händer det. Och jag kan inte vara mer taggad.
 
 
Jag har gjort ett medvetet val att inte alls vara offentlig med hela graviditeten. Det finns löjligt många orsaker till det, ifrån mitt egna perspektiv, och även min partners perspektiv. Det vi delar nu, det är vårt. Jag som alltid varit väldigt bekräftelsesökande, uppmärksamhetstörstande och glad i hågen för minsta lilla vink på att jag gör något bra/häftigt etc har helt plötsligt inte rört mig i ryggen. Jag vill bara vara med killen, ha hans goa händer på kaggen, diskutera vår framtid, uppfostran, känna sparkar, äta lösgodis, skratta så hårt så jag kräks och bara vara, med honom, och livet i min mage. Utan att posta om det inför massa andra.
 
Min graviditet har gått precis som ett ska. Det var riktigt tuffa månader i början, med ofantliga mängder kräk (ärlighet varar längst) och trötthet utöver det normala. Trots detta gick en ut på vandringar, besteg berg i Norge, gymmade snällt men bestämt och försökte förstå vad som hände med kroppen. Drog 130 kg i knäböj v. 4 ;), Löste 50 burpees i vecka 18, Jag har hunnit ta klätterlicens i v. 30, testat hur snabbt man kan springa till bussen i vecka 38... (ni märker hur det planar ut?) Helt enkelt har det inte riktigt funnits något överdrivet att blogga om på träningsfronten. Jag har rört på mig och mått bra, men jag kommer nog åter igen när jag känner mig mer redo för att, slakta ordentligt.
 
v. 38+3
 
 
 
Nu laddar jag inför förlossning, jag ber kärleken att dra mig i fingret ofta för det är så jag antar att det går till.
 
Som kampsportare så tror jag faktiskt att andas ut smärtan kommer falla sig relativt naturligt. Skrev inget speciellt i mitt förslossningsbrev mer än att, jag litar på er (sjukhuspersonal), ni vet förhoppningsvis vad ni sysslar med. Så tänkte jag ta med mig lite kakor eller något till personalen så att vi håller oss på god fot. 
 
Som sagt 26 januari är bebis beräknad. Och bara för att det var skoj scrollade jag tillbaks här i bloggen ifrån 26 januari 2012, (första dagen jag träffade kärleken för fan!! Det måste jag berätta imorgon)
 
 
26 januari 2012
 
Första MMA passet avklarat!!
"Det var inte speciellt lätt, genomgångar av tekniker ser jätte lätt ut men sen när man ska försöka får man hjärnsläpp och inte en kroppsdel verkar vilja befinna sig där den borde vara. Och vilka övningar sen, man fick mer insikt av ett intressant förspel i MMA grunder än man får av ett Sex and the City avsnitt. True story."
 
 
26 januari 2013
 
 
Tekniken var jätte roligt iaf, lugnt och sansat, super bra. Kul att få sparka lite säck också. Haft lite bakfylle ångest idag..... ska ta ett nytt tag imorgon.
 
28 januari 2014
Jag är så satans trött. Efter en vecka i backen har jag sluppit träningsvärk och överdriven utmattning men efter ett MMA pass är jag helt utslagen. Tjopp, idag var det hejdlöst roligt. Stående nedtagningar, teknikövningar för nedtagningar, lite rull och akrobatikfys. Hade sån mjölksyra i benen att det var svårt att ta sig hem och hopplösheten infann sig efter att hissen bestämt sig för att åka ner mot bottenplan och stanna där. Bara att ta trapporna och suga på den sura karamellen. En annan sur karamell är min tenta i fysiologi, anatomi imorgon. Ni kanske vill hjälpa mig? Hahaha. Lord.
 
 
 
 
Mycket häftigt som kan hända i livet på 3 år! Just sayin!
Visa fler inlägg