Grower not a shower.

 
 
RÄTT SVAR: D
 
Jag är helt enkelt på riktigt på tjocken! Jag har för första gången i mitt liv någit konkret att skylla på gällande min uppsvullna något tyngre och lite mindre aktiva kropp. Och om ni bara anade hur jäkla glad jag är för detta. 
 
Under mina 23 veckor jag har burit denna gladitor så har jag förmått mig att träna lite granna. Och med lite granna menar jag högst sporadiskt och med extremt spridd intensitet. Vissa dagar har blivande morsan här bränt av burpees och styrketräning och andra dagar har det räckt med en promenad för hjärtklappning som räckt för ett marathon. Har svårt för att känna av kroppen ordentligt och en bra hint på att jag ska ta det lugnt har helt enkelt varit en ganska gedigen kräk (den här bloggen har aldrig varit något för de pryda). 
 
Det jag läst om graviditetsträning har fått mig att starkt fundera på om det ens är värt, eller om det ens får räknas som träning. Träning under graviditeten kategorin innehåller nämligen snarare vardagsmotion än "träning" såsom promenader, yoga, pilates, simning och cykling. 
 
Vart hittar man infon om hur mycket det är rimligt att knäböja eller vad lättillgängligt det blivit med viktade chins? Jag förstår dock, jag hade väldigt dåligt samvete för burpeesen och undrade om jag gett mitt barn men för livet och om han aldrig skulle kunna uppskatta en karusell igen. Men nog om det.
 
Saker jag önskade att jag visste i förtid så jag hade kunnat förbereda mig på det:
 
1. Man är konstant kissenödig. Planera dagarna så att du antingen är ute i det fria och kan kissa var du vill eller aldrig befinner dig på ett avstånd på mer än 100 meter från en toalett.
 
2. Oavsett tjat om mineraler och vitaminer så är kroppen enbart sugen på det renaste sockret i form av lösgodis. Resten kräks man upp, vanligtvis de första månaderna, för mig ca 15 veckor.
 
3. Alla som får reda på att du är gravid ser dig även som smått handikappad (på gott och ont) och du kan kallt räkna med att närmsta främlig som på nått nys fått reda på att du är gravid vill bära din tidning eller paraply så att du inte överanstränger dig ;)
 
4. Första sparkarna kunde lite gärna varit kanelbullen du precis tryckt i dig som lagt sig på plats och det är jätte svårt att avgöra vad som är vad i början.
 
5. Att man blir överöst av massa "Det ska du inte göra/äta/" och måste sålla information för att hantera vardagen. Sedan komma underfund med att man själv bestämmer.
 
6. Att det tog fram till v. 23 för mig innan det faktiskt syntes att jag var gravid, och folk ifrågasatte om jag var säker. Sen sa det pang och drog överallt i ligamenten för magen växte så det knakade.
 
7. Att man utöver detta mår fantstiskt jäkla gott och känner sig väldigt väldigt fin.