My butt hurts, and all that jazz.

Badiiiing. Pretty please, idag fick en känna att en lever.
 
Satan silket pass, nöjd som en galopperande enhörning i ett regnbågsland. Mötte upp vad jag trodde skulle bli min gympartner, men han sa att han var lite nervös och skulle köra bröst istället (Varför händer detta nästan alltid mig när jag ska träna med killar? Ni vet vilka ni är....) Men vi fick tid att snacka lite imellan våra olika set.
 
Iaf. Att vara hemma hos min underbara polare innan som bjuder på kaffe och Jelly beans blev en utmärkt pre-workout och med hets satte jag av, med siktet inställt på knäböj. Uppvärmning blev 10 min crosstrainer.
 
Knäböj:
100 kg 8x3
90 kg 10x2
Frontböj:
50 kg 8x3
Utfall:
30 kg 12x3
Raka mark:
60 kg 10x3
Bänkpress:
50 kg 8x3
40 kg 10x2
Benspark:
Dropset 2 set (fokus på mjölksyra)
Legcurl:
Dropset 2 set (fokus på mjölksyra)
 
Efter passet (även imellan övningarna) var jag övertygad om att jag antingen skulle gråta, spy eller svimma. Även nu såhär 40 min efteråt är skakningarna kvar i fingrarna. Så skönt.
 
Precis satt i mig en sallad i rekordfart. Spanat in min rumpa i 5 min och tänkt att snart så kan Minaj (vem?) suga min salta som jag hörde myntades av en viss fröken Vendela. Seriöst, om min rumpa inte precis växt 2 cm i omkrets så är det något fel på fysikens lagar.
 
 
Stjärtligt fredagsmys! Yours truly, Fitnessfittan.
 
 

Get it.

Det verkar som att göra någonting för andras skull är viktigare nu för tiden än att göra det för sin egen. Eller hur ska jag formulera det här, det verkar viktigare att kunna förmedla vad man har gjort för att få uppmuntran/feedback/likes än vad det är viktigt att helt och hållet göra saker för sin egen skull. Som med träningen tillexempel, tro ingenting annat, jag faller in i detta superlätt. Jag som driver en träningsblogg, har ett instagram där majoriteten är folk som vill se just träningsbilder och min "utveckling", svetten som rinner, muskler som värker. När jag med jämna mellanrum lagt upp en bild på min instagram som inte har med träning att göra så har jag förlorat följare eller fått åsikter om detta... Kanske en liten hint på att jag ska hålla mig till det jag ska, för jag är en pyttelite offentlig person.
 
Förstår ni vad jag menar kamrater?
 
 
 
Jag älskar träningen. Lika mycket som jag älskar att leva, det är en så extremt stor del av den jag är, den jag vill vara och den jag i framtiden skall komma att bli. Förhoppningsvis. Men då måste jag se till att jag håller det i det kapitelet där det utförs för mig, där jag genom positivitet och glädje kan uppmuntra andra till en mer hälsofrämjande livsstil. Om jag själv överumplas av stress, kommer detta bara ge en negativ rullians och jag kommer sakta dra mig ner i någonting som inte ger mig det jag var ute efter i första början. Just nu känner jag mer glädje för träningen än vad jag gjort på någon månad, och jag ska suga musten ur det och ta vara på varje sekund jag känner så. Men jag ska gå in i det momentet där jag gör aktiva val jag verkligen verkligen känner för.
 
 
 
 
Visa fler inlägg